Tv-serien State of Play har en ovanlig plats i serie-historien eftersom att den gjordes till film. Först kom den engelska serieversionen State of Play med den eventuellt mest älskvärde skådespelare som någon sagt en replik; James McAvoy. Ett par år därefter kom den amerikanska filmen med Russell Crowe och Ben Affleck, som måhända rönte mer uppmärksamhet men egentligen följde ungefär samma manus. Handlingen är ganska komplicerad, men beskrivs väl snabbast med att en pamp anklagas för att ha dödat sin sekreterare som han dessutom haft en otrohetsaffär med. En journalist är vår protagonist, som råkar vara både den som är närmast vän med den anklagade och den som behöver reda ut vad som egentligen har hänt. Och det är mer än vad det först ser ut som…

Själva serien State of Play har fördelen att man har mer tid på sig att lära känna karaktärerna. Här har man haft runt sex timmar på sig att utveckla problematiken och dynamiken mellan skådespelarna, medan man i filmen från 2009 knappt har två timmar.

Däremot vinner förstås filmen – som Hollywoodproduktioner tenderar att göra – på att den sannolikt hade en betydligt större budget. Vilken som är bäst av State of Play:arna, serien eller den som blev film, det är upp till var och en att bestämma. Men vi tar förstås traditionsenligt seriens parti!